Garn och te

Jag har fått ett fint paket i posten, men det finns ju inget dagsljus att fotografera i så här års... Jag bloggar om paketet i helgen när jag kan ta vettiga bilder på det fina innehållet. Tack Emma!

Dags för ett nytt byte

Jag har ju förstås anmält mig även till Garn-och-te-bytet och nu har jag också fått reda på vem jag ska ge till. Det är alltid lika spännande med paket tycker jag.

Garn och choklad

Mitt garn-och-chokladpaket har kommit och titta vad jag fick! Garn och beskrivning till en dragspelsbasker, precis sånt där ulligt ullgarn som jag gillar och fina färger. Och så chokladen: spännande mörk choklad med pistasch och med peppar (!) och en smaskig och farligt lättäten mjölkchoklad med dajm. Tack så mycket, hondaflickan!

Allt är inte turkos

Hösten är här och jag har satt igång med en tröja till mig själv. Den är i lilagråmelerad Freedom Spirit som jag köpte på tradera härom året. Garnet är mjukt och trevligt att sticka i men det är oerhört löst tvinnat (inte tvinnat alls) så jag undrar just hur det blir med armbågarna. Det syns nog på bilden att jag vrider ett par maskor här och där för att göra slätstickningen mindre tråkig.

Har jag blivit turkos?

Jag har anmält mig till Stickameras garn-och-chokladbyte och då ska man bland annat ange sin favoritfärg på garn. Det var oväntat svårt! Det är oftast garnet i sig jag går igång på och inte färgen. Jag blir direkt farlig i närvaro av "naturliga" ullgarner med sin ull-lukt och sin lätta stickighet och sina naturfärger. Jag får visioner av islandskoftor, lovikkavantar och ullstrumpor, men det är ju själva garnet jag vill åt. Jag har flera kilo i källaren.

Numera när jag lika ofta shoppar garn på internet som i verkliga livet blir utseendet viktigare, och jag faller lätt för utsökta handfärgade härvor i skimrande meleringar (bara inte "självrandande"). Eftersom jag stickar rätt mycket struktur- och spetsmönstrade sockar föredrar jag near-solids, meleringar där färgbytena inte drar uppmärksamheten från själva stickningen. Och efter en livstid av naturfärgad ull och "höstfärger" har jag nu på sista tiden till min förundran märkt en ny trend hos mig själv: turkos!

De här bägge ljuvliga härvorna har jag till exempel köpt nu i slutet av sommaren. Den översta är ett sjalgarn, den nedre ett sockgarn. De är handfärgade och -- turkosa. (Fast på just din skärm kanske de ser blåa ut.)

Kanske behöver jag bara lite omväxling. Kanske var just de här härvorna helt enkelt oemotståndliga. Eller så har jag faktiskt gått och blivit turkos på gamla dar.

Knitting on the road: jag utmanar mig själv

Tidigare i år köpte jag boken Knitting on the road av Nancy Bush. Boken innehåller 17 mönster på sockar inspirerade av traditionell stickning från olika länder, både flerfärgsstickning och strukturmönster. Varje sockbeskrivning inleds med en kort beskrivning av var och hur Bush hittat inspirationen till mönstret.

Strukturmönstren beskrivs både i ord och med diagram, flerfärgsmönstren med diagram som visar både färger och symboler. Speciella tekniker beskrivs med teckningar. Det finns avsnitt om olika tekniker för sockstickning, och ett om olika sockgarner.

Boken har stadiga hårda pärmar och är avlång för att passa i väskan. Jag är nöjd med mitt köp, det är faktiskt så att jag vill sticka alla 17 sockorna!

Där har vi utmaningen. Jag ska sticka alla sockorna i Knitting on the road och visa dem här på bloggen. Det första paret är redan på stickorna. Jag återkommer när de är klara!

Singapore är för varmt

... för yllestrumpor och egentligen för stickning också, åtminstone utomhus. Jag var där i två veckor och stickade kanske i tre kvart sammanlagt. Inte hittade jag några garnaffärer heller, men jag kan inte säga att jag finkammade stan. Däremot hittade jag ett antal utmärkta bokhandlar med böcker på engelska och en förbluffande god sortering på stickböcker (amerikanska och brittiska). Jag höll mig i skinnet och köpte bara två böcker: Knitted lace of Estonia av Nancy Bush, och Mindful knitting av Tara Jon Manning.

Diamond Lace Socks

Färdiga: ett par trevliga sockar till mig själv. Mönstret är Diamond Lace Socks och garnet är ett handfärgat sockgarn jag köpte på etsy för något år sedan. Jag har fått roa mig med vikt picotkant upptill, förstärkt häl med rutmönster istället för de vanligare ränderna, och ett lättmemorerat rombmönster som låter det vackra garnet komma till sin rätt utan att det bara ska vara slätstickning hela tiden. Garnet är mycket lättstickat och jag älskar hur färgerna varierar mellan lila, senapsgult och olika mer eller mindre rödbruna jordtoner. Lyckligtvis finns det som synes ganska mycket garn över.