Allt är inte turkos

Hösten är här och jag har satt igång med en tröja till mig själv. Den är i lilagråmelerad Freedom Spirit som jag köpte på tradera härom året. Garnet är mjukt och trevligt att sticka i men det är oerhört löst tvinnat (inte tvinnat alls) så jag undrar just hur det blir med armbågarna. Det syns nog på bilden att jag vrider ett par maskor här och där för att göra slätstickningen mindre tråkig.

Har jag blivit turkos?

Jag har anmält mig till Stickameras garn-och-chokladbyte och då ska man bland annat ange sin favoritfärg på garn. Det var oväntat svårt! Det är oftast garnet i sig jag går igång på och inte färgen. Jag blir direkt farlig i närvaro av "naturliga" ullgarner med sin ull-lukt och sin lätta stickighet och sina naturfärger. Jag får visioner av islandskoftor, lovikkavantar och ullstrumpor, men det är ju själva garnet jag vill åt. Jag har flera kilo i källaren.

Numera när jag lika ofta shoppar garn på internet som i verkliga livet blir utseendet viktigare, och jag faller lätt för utsökta handfärgade härvor i skimrande meleringar (bara inte "självrandande"). Eftersom jag stickar rätt mycket struktur- och spetsmönstrade sockar föredrar jag near-solids, meleringar där färgbytena inte drar uppmärksamheten från själva stickningen. Och efter en livstid av naturfärgad ull och "höstfärger" har jag nu på sista tiden till min förundran märkt en ny trend hos mig själv: turkos!

De här bägge ljuvliga härvorna har jag till exempel köpt nu i slutet av sommaren. Den översta är ett sjalgarn, den nedre ett sockgarn. De är handfärgade och -- turkosa. (Fast på just din skärm kanske de ser blåa ut.)

Kanske behöver jag bara lite omväxling. Kanske var just de här härvorna helt enkelt oemotståndliga. Eller så har jag faktiskt gått och blivit turkos på gamla dar.

Knitting on the road: jag utmanar mig själv

Tidigare i år köpte jag boken Knitting on the road av Nancy Bush. Boken innehåller 17 mönster på sockar inspirerade av traditionell stickning från olika länder, både flerfärgsstickning och strukturmönster. Varje sockbeskrivning inleds med en kort beskrivning av var och hur Bush hittat inspirationen till mönstret.

Strukturmönstren beskrivs både i ord och med diagram, flerfärgsmönstren med diagram som visar både färger och symboler. Speciella tekniker beskrivs med teckningar. Det finns avsnitt om olika tekniker för sockstickning, och ett om olika sockgarner.

Boken har stadiga hårda pärmar och är avlång för att passa i väskan. Jag är nöjd med mitt köp, det är faktiskt så att jag vill sticka alla 17 sockorna!

Där har vi utmaningen. Jag ska sticka alla sockorna i Knitting on the road och visa dem här på bloggen. Det första paret är redan på stickorna. Jag återkommer när de är klara!